De senaste åren har jag haft anledning att fundera en hel del på skillnaden mellan rörelse och stillhet. Med min bakgrund i utbildningar som lutat åt det konstnärliga hållet har jag också tränats in i att premiera det förra: rörelse är konstens röriga plats. Konst uppstår verkligen ur kaos, men efter det är det inte möjligt att säga så mycket mer; studerar man estetik förstår man snart att frågan "Vad är konst?" är lika omöjlig att besvara som alla andra filosofiska frågor. Det är detta som gör frågan intressant. Men framför allt viktig.
Frågor som inte har svar är viktiga och jag går främst till mig själv för att beskriva hur svårt det är att nöja sig utan svar, hur svårt det är att inte veta. Jag brukar sedan beskylla Google för mina svårigheter med att på riktigt förhålla mig till att det finns frågor utan svar. Eller frågor utan ett svar. Eller frågor utan tydliga svar. För visst är det skillnad på svar och svar: jag tror de flesta av oss har erfarenheten av svar som växer fram, eller svar som endast blir synliga först i efterhand. Men vad innebär det egentligen?
Vare sig vi vill eller inte stöter vi här på stillhet. För om vi ska få vardagen att gå ihop och allting inte ska bli en enda röra så behöver vi i stor utsträckning agera på erfarenheter som ger svar på hur saker och ting ska vara eller bör göras. Faktiskt, varje gång vi inte funderar så utgår vi från svar som vi samlat på oss. På vardagsspråk säger vi att vi bär med oss saker, eller att vi har en ryggsäck. Oavsett hur vi vill utrycka det så har vi saker som ligger still. Om man är insatt i samtida filosofiska teorier så vet man att den tanken är otroligt omodern: dagens filosofiska ideal på en modern människa ska i bästa fall vara en ständigt föränderlig korsning av intryck och möten. Detta kommer såklart från en välvillig önskan om att skapa en öppen och mottaglig individ kapabel att hantera samtidens mångfacetterade utmaningar. Men det man missar med idealet är främst idén om, eller snarare vikten av, stillhet.
Vikten av stillhet är någonting vi kommer återkomma till och utveckla framöver men min poäng här är att det är viktigt att det finns sådant som inte är rörelse. Detta betyder inte att det som inte är i rörelse inte kommer försättas i rörelse, att det aldrig kommer förändras, men det betyder att det finns saker som har tyngd. Missar vi att se det så missar vi också en grundpelare i vad det innebär att tänka och leva med allt vad man är (inklusive ryggsäcken). Skillnaden på rörelse och stillhet har stora likheter med skillnaden på lätthet och tyngd och att skilja dessa åt är absolut nödvändigt för att förstå skillnaden på konst och filosofi. Åtminstone om man som i antik grekisk och yogisk filosofi menar att förmågan att se skillnad på rörelse och stillhet är det första steget i att öva upp tyngden som krävs för att ta rörighet med ro, det vill säga, att öva upp kapaciteten och tålamodet att vänta på svar som man inte kan googla sig till.