Jag bestämde mig tidigt för att inte bestämma mig. Valet där och då gällde vad jag skulle bli: vilket ämne jag skulle plugga vidare inom, i vad jag skulle göra karriär, var jag skulle bo, om jag ville bilda familj... Kort och gott, vad jag skulle göra med mitt liv.

​

Resultatet är att jag än idag inte har någon tydlig titel eller identitet – att jag fortfarande befinner mig mellan vitt skilda yrkesbanor, kunskapsfält och livsstilar.

​

Anledningen till det paradoxala beslutet den där gången var att jag var övertygad om att det var viktigt. Men det var egentligen inte förrän långt senare som jag förstod hur viktigt det är. Det är oerhört viktigt eftersom visdom, klokskap och skicklighet måste bo och leva någonstans: de finns bara hos en levande människa. Men det räcker inte att leva; förmågorna måste levandegöras av en människa som är redo att ta emot och bära dem.

​

Hur blir man så redo?

​

Svaret på den frågan finns överallt och det är därför som jag inte har bestämt mig. Ändå har jag bestämt mig, för jag vet att så länge jag lever kommer jag att fortsätta söka. Både djupt och brett.