Sök
  • Malin Jörnvi

Att vara hel

Uppdaterat: 19 aug. 2021

Det här inlägget är ett försök att uttrycka en tanke som legat och grott oformulerad hos mig åtminstone några år. Det är alltså ingen enkel sak att sätta ord på vad jag vill beskriva och jag ber därför läsaren om lite extra god vilja att tänka tillsammans med mig.


Tanken rör sig kring vad det innebär att vara hel och främst vad det innebär att vara en hel människa. Eller, eftersom vad det innebär är en extremt stor fråga så menar jag snarare att fundera kring varför helhet är så viktigt att eftersträva. Jag tror att min förståelse av helhetens betydelse är besläktad med min syn på kunskap och min övertygelse om att kunskap är någonting som måste leva: liksom ett virus så kräver kunskap en bärare för att inte gå förlorad. Jag tänker därför att kunskap visserligen kan ligga latent i text men att det är först när texten möter en levande tänkare som kunskapen, så att säga, kommer till liv.


Den här förståelsen av kunskap som en i första hand levande aktivitet kommer egentligen från min syn på yoga: yoga är en av många vägar mot det som uppstår i de få stunder man blir ett med sig själv. Vad betyder det?


Yoga är en av många vägar mot det som uppstår i de få stunder man blir ett med sig själv.

Det är här som jag tänker att innebörden av att "möta sig själv på mattan" är direkt relaterad till kunskap: i både yogisk och antik filosofi så säger man inte att man lär sig ny kunskap utan att man istället minns - återerinerar sig - kunskap som man egentligen redan kan eller har men som man för tillfället har glömt bort. Den här typen av kunskap är inte densamma med vad som ofta menas med ordet i vårt informationssamhälle: kunskap är inte statistik, årtal eller namnen på de mest inflytelserika instagramkontona eller de mest framgångsrika börsbolagen. Vad som istället syftas på här är precis den typ av kunskap som man måste möta.



Vad innebär det att möta kunskap? Vad innebär det att möta sig själv? Min poäng är att det är detsamma som att tänka och att vara utifrån hela sig själv: att använda hela sitt erfarenhetsregister och hela sin tankekapacitet - hela sin person - för att få vad som ter sig som ny kunskap att gå ihop och flätas samman med det man redan vet; att låta yogapraktiken inledas med att erkänna och acceptera för sig själv exakt var man är (fysiskt, mentalt och spirituellt) i just precis den stunden som man vill påbörja resan inåt; att första steget på väg mot visdom och upplysning är att finna sig själv på väg dit, vilket är detsamma som att inse att man redan står på vägen.


Detta betyder i förlängningen att det i varje stund finns möjlighet att bli hel och att det med övning är möjligt att förbli hel över tid, vilket jag tänker är den precisa innebörden av att vara hel.