Jag är mitt i förberedelserna inför en kurs i yogafilosofi och existentiella frågor och eftersom mycket av min tankeverksamhet just nu handlar om den, så kommer de närmsta veckornas reflektioner likaså ta upp dess olika dimensioner. Från och med nästa vecka kommer jag därför reflektera mer specifikt kring de olika frågorna kursen berör men idag vill jag börja med att tänka kring vad en kurs egentligen är.
Ordet kurs för i alla fall mina tankar till utbildning. Kurser ges på universitet och på företag som fort- eller vidareutbildning. Man kan också gå en kurs på folkhögskola eller genom ett studieförbund. Att företag håller kurser för allmänheten är såvitt jag vet ovanligt, dock är det ju precis så med yoga.
Yogastudios är företag som ger kurser. Studios ger ofta även öppna klasser och tillskillnad från klasserna så är kurserna, kanske inte slutna, men de brukar kräva ett visst engagemang över tid. Kurser bygger också på en idé om tydlig utveckling: man förväntar sig en progression mellan första och sista kurstillfället. Kurserna ger dessutom läraren större möjlighet till framförhållning, att planera mer utförligt efter antal anmälda och att skräddarsy efter deltagarnas förutsättningar. Kurser kräver helt enkelt mer av både deltagare och kursansvarig.
I motsats till öppna klasser och spontana initiativ som har en kravlöshet över sig - det räcker att man dyker upp på en plats och en tid och så händer något - kommer en kurs med krav. I skolan är krav ofta likställt med betyg: om du lägger manken till och presterar så belönas det med bokstäver eller siffror. Men finns det inte också andra typer av krav?
Kursen jag håller på att planera ska främja vårt gemensamma tänkande kring de existentiella villkoren. Och inte bara är det här befängt att prata om betyg: de existentiella frågorna väcker frågan om vad krav är överhuvudtaget. För även om det inte går att betygsätta någons reflekterande kring livet så kommer livet och att leva med helt ofantliga krav, krav som idag inte bara tar sig uttryck överlevnads-mässigt utan också i form av de oändliga att-göra-listorna.
Livet kommer med stora krav och kurser i det existentiella måste därmed utforska krav. Men jag vill inte att den här kursen ska hamna på ovanstående lista. Med den här kursen vill jag istället utforska den typ av krav som krävande tankearbete för med sig: den typ av krav som svåra frågor och trevande tankar kräver.
Det handlar därför kanske snarare om att få lära sig att hantera ett kravfyllt förhållningssätt, att få lära sig hur man förhåller sig till och hur man tar sig an någonting svårt. Och kraven som kommer med att tackla svåra frågor är i min mening det viktigaste jag fått lära mig av mina bästa lärare; de lärare som förändrat mitt sätt att se på världen. Jag tror nämligen att vi alla kan nämna någon lärare - om det så är i skolan, kulturskolan, en vän eller släkting - som haft en fundamental påverkan på oss. Och om vi tänker efter så tror jag inte att den påverkan handlat om sakkunskaper: det har handlat om vad vi fick lära oss om livet och vad det är att leva.
Det har handlat om vad vi fick lära oss om livet och vad det är att leva.
Livet är fyllt av krav och mina bästa lärare har definitivt haft väldigt höga krav. Men det har aldrig varit den typ av krav som kommer av yttre mätenheter. Det har istället haft att göra med kraven som kommer av en lärarens övertygelse om att jag har viktiga svar att komma fram till och en lärarens tilltro till att jag kan leva upp till det ansvaret. De viktigaste lärarna i mitt liv har alltså kort och gott varit de som trott på mig och min förmåga - de som trott på att jag kan.